ERIK

Jag tänkte berätta om hur man ibland får gå omvägar för att locka deltagare till kurser som man anser vara viktiga.

Erik är en mycket praktisk man med en lätt utvecklingsstörning. Hans stora intresse är mopeder, han är jätteduktig på att både köra och meka med mopeder. Erik har även skaffat en gammal moped som han håller på att renovera och detta vill han helst av allt prata om.

Eftersom det är svårt att hitta bra arbetsuppgifter till Erik tänkte hans handledare att en kurs i multimedia skulle passa honom. Han sitter ofta vid sin dator och letar mopeddelar och är alltså van vid att hantera en dator.

Sagt och gjort, han fick komma till  en pågående kurs i multimedia för att se om han skulle  kunna tycka att den var intressant, men han kunde inte förstå vad man skulle ha för nytta av att lära sig sådana saker. Han blev övertalad att prova några gånger men kunde inte förstå nyttan med sådan kunskap.

Men då insåg jag att jag skulle använda hans intresse, mopeder, för att locka honom. Jag började använda bilder på olika sorters mopeder som exempelbilder.

När vi skulle titta på upplösningen på bilder, hur en digital bild är uppbyggd använde jag följande bilder:

Jag började med att fråga vilken sorts moped det var, årsmodell osv. Sedan övergick vi till att titta på skillnaderna i bilderna hur det kommer sig att de är så olika skarpa m.m.

Efter detta mopedtema kunde han faktiskt se nyttan med att lära sig nya saker som man kan göra på datorn och han blev väldigt engagerad i kursens alla moment.

Nu har cirkelledarna, testat, förkastat, prövat nytt, ändrat och donat en tid. Fick tidigare detta av Kjell (ledaren som nämns i föregående bloggpost). Det går framåt, det här är riktigt roligt! Jag tänker att det är så många av oss som kommer att kunna dra nytta av det arbete som nu läggs ner.

Vem vill inte ha en lugn, flexibel, anpassad lärmiljö?

Det kommer inte heller att vara några avancerade tekniska manövrar som krävs av läraren/cirkelledaren som ska kunna använda sig av dessa verktyg i sina kurs. Det är redskap för normalanvändaren och det är det vårt strävsamma arbete nu: att göra det lätt för den som ska underlätta för andra.

Från att ha fokuserat helt på teknik och funktionshinder, bytte vi fokus till cirkelledarna. Om inte cirkelledarna tror på metoderna/verktygen spelar det ingen roll hur snitsiga sådana vi tar fram. Dessutom kommer engagerade, kreativa cirkelledare bli de allra bästa ambassadörerna för att sprida tänket i vidare cirklar (!). Det är mer trovärdigt om en (fd?) nätskeptisk cirkelledare, i vilket ämne som helst, visar hur hen gjort för att nå fram till en person med kognitiva svårigheter, än om ett snitsigt nätproffs presenterar samma sak. Cirkelledaren har provat själv de tekniska medel hen varit redo för, lärt av andra i samma situation och själv fört vidare sina erfarenheter och nyvunna kompetenser. Yes folks, det är folkbildning.

Samtliga cirkelledare har lång erfarenhet av personer med funktionsnedsättning, och vi börjar där, i den egna erfarenheten när vi bygger våra metoder. Snart kommer expertisen på funktionsnedsättningar in och möter upp oss, och då skruvar vi till våra metoder och redskap ett varv till. Men, mer om det i ett senare inlägg.

På bilden ser vi Kjell Hultgren, en av de cirkelledare som nu funderar på olika sätt att göra sitt kursinnehållännu mer tillgängligt.

Vi bloggar för tidningen re:flex!

Här kan du följa hur arbetet med Flexlärprojektet Digifunk fortskrider. Sidan är under uppbyggnad, men kika gärna runt och se hur vi tänkt oss projektet!